Att restaurera medeltida rustningar kan innebära mycket arbete och kräver god sakkunskap. Gamla rustningar har ofta lagats hjälpligt under årens lopp med mer moderna hjälpmedel som ståltråd för att hålla ihop delarna. Dessa tas till en början bort för att kunna arbeta på rustningen.
Rekonstruktion med hjälp av observation
Genom att observera hur en rustning ser ut går det att ta reda på hur den har framställts. Konstverk som visar hur smeder som gör rustningar arbetar används för att tolka de märken som går att se på rustningarna efter olika verktyg. Detta sätt går också att använda för att ta reda på vilka tekniker och handredskap som har använts.
Steg i restaurering
Om ringbrynjan är rostig på sina ställen går det att använda en lösning som innehåller garvsyra och fosforsyra upplöst i destillerat vatten och etanol. Detta tar bort den rost som finns på gamla ringbrynjor. Rostiga stålplattor kan också förbättras med garvsyra och fosforsyra som sprids ut på en liten del i taget. Därefter borstas rosten bort med en liten borste i fiberglas. Metallen kan därefter sköljas med destillerat vatten och torkas med en hårtork. Målet är att få rustningen helt torr efter rostbehandlingen. Sista steget är att behandla metallen med vax som är formad i mikrokristaller. Vaxet används för att putsa upp metallen försiktigt.
Syrornas egenskaper
Behandlingen med forsforsyra gör att det skapas ett stabilt lager med fosfat ovanpå metallen som skyddar den mot ytterligare rost. Garvsyran återskapar de mörkare partierna på stålet som har uppkommit på grund av tidigare hetta vid framställningen. Detta ger en mer homogen yta där de områden som har behandlats mot rost inte skiljer sig från originalstålet. När en rustning har hanterats och rengjorts i många år blir den sliten på vissa ställen, vilket innebär att delar som fallit av eller nötts för mycket kan behöva ersättas.