På den här sajten kommer vi fokusera på en tidsepok i krigskonstens historia, då kavalleriet ännu hade en viktig funktion. Så länge infanteriets beväpning utgjordes av långbågar, klubbor och hillebarder kunde ryttaren klara sig bra. Men när armborsttekniken utvecklades blev kavalleriet sårbart. Lösningen blev då rustningen.
En taktiskt fördel
Krigskonsten har vissa likheter med fotboll. Om ett lag har en skicklig anfallare blir han punktmarkerad, fotbollslaget vet att det kommer att förlora i slagkraft när det avdelar en spelare för denna uppgift, men samtidigt neutraliseras motståndarnas viktigaste tillgång. Införandet av tungt kavalleri på slagfältet gjorde att infanteriet förlorade i betydelse. Nu efterfrågades denna nymodighet av alla hov i Europa. Det tog 100-tals år innan vapen tillverkades som kunde ge rustningen en match.
Efterfrågan på rustningar innebar att nya produktionsmetoder och tekniker togs i bruk för att möta behovet. Till skillnad från en ringbrynja, som formade sig efter kroppen, var varje rustning specialdesignad åt beställaren. Det ställdes höga krav på den som utförde jobbet.
Att smida en rustning
Den som utbildar sig till it-tekniker har inga svårigheter att finna jobb, på 1400-talet hade smeden samma goda arbetsmarknad. Vi tar er med till Milano där hantverkarna hade sitt Mecka och kunde utöva sina yrken utan det rigorösa regelverk som gällde i övriga Europa. Det tog åtta år att bli en färdig Mästare, denna tidens smeder gjorde saker för hand som nu tas om hand av maskiner så det tog lång tid innan smeden var redo för att ta emot sin första beställning.